.:RADiOKiLLER:.

Varför inte börja sitt allra första introducerande premiärinlägg på wordpresbloggen med en titel på en av de bästa låtarna någonsin?!

Anledningen har kanske lite att göra med att jag precis fastnat för en ziggycover. Min älskade pojkvän har tjatat om och guldstoffsbeklätt detta bandet för mig och jag kunde inte stå emot att skaffa en uppfattning om det i alla fall, och jag föll pladask för Peter Murphy och de andra herrarna i Bauhaus! Bra grejer

Innan jag går rakt på sak med dagens inlägg så tänkte jag presentera mig själv:
Jag är en narcissistisk och fruktansvärt gnällig person, vilket är troligen det ni kommer få läsa här, vi får se helt enkelt. Dessutom diagnostiserad med svår depression, men äter inga antidepptabletter för jag hatar feldiagnoser. Jag är en nymfoman med ett ohälsosamt bra sexliv med the one and only pojkvän, dessutom kommer ni nog få läsa lite sexkavalkader här med, om ni vågar. Är i sena tonåren, vilket för mig är den lyckligaste tiden samt den absolut värsta tiden, och jag är stensäker om att jag inte är ensam heller på den punkten.
Dessutom är jag bisexuell, och om det skulle finnas några homofober som skulle tycka att det var kul att klanka ner på homosexualitet så kommer jag att köpa en köttätande växt som förhoppningsvis kan äta upp er! (det sista är ett citat från en gammal pojkvän, myndig sådan, som är ett av mina favoritcitat genom historien. Ni kan själv gissa ironihalten i det där hoppas jag.).

I övrigt motionerar jag sparsamt och är ständigt rädd för vågar och väger mig någon gång i halvåret. Jag borde förstås köra stepups på min hemmavåg som den där killen på TV. Mat är en skön fråga, äter inte kött, ägg, fisk, vissa mejeriprodukter, och försöker hålla drycker med hög sockerhalt, eller med kolsyra samt kaffe på en ännu mer snål nivå. Detta beror inte på anorexi utan helt och hållet på min envisa magkatarr som ska jävlas året om.

Jag älskar debatter om allt och alla som jag vet ett dyft om, så hindra er inte för att kommentera idiotiskt så att jag kan debattera med er!

Det får vara nog för ikväll! Natters från Sveriges svar på Carrie, dock en icke lika estetiskt tilltalande version.